"Glöm inte smirnoffen"
”När svenska män ska uttala sig om vilken offentlig svensk de beundrar mest blir det inte machomännen. Det blir såna som kungen eller Robert Gustafsson. Det beror till stor del på hur de ser ut. Vanliga svenska män tittar på Robert Gustafsson på samma sätt som de tidigare tittade på Gösta Ekman och säger: det där är våran kille. Men Jan Guillou, Mikael Persbrandt – dom har ingenting där att göra. De är något man kan titta på i hemlighet. Precis som folk tittar på amerikanska bilar, men ändå väljer en sex år gammal Volvo. Sen läser de Expressen och tänker: fan vad den där Persbrandt får knulla.” -Andres Lokko i boken Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet av Stephan Mendel-Enk 2004
Supandet som en indikator på manlighet är troligen vanligast och mest accepterat under perioden då pojkar övergår från att vara ungdomar till att bli vuxna män. Den för pojkar förbjudna spriten blir för unga män en källa till berättelser om supande och därtill hörande upptåg och pinsamheter. Några av dessa berättelser finns som nedtecknade brev, i detta fall från "Lillen" hemma i Bankeryd i Småland, till Christer som 1973 var utsänd FN-soldat på Cypern.
Christers gode vän ”Lillen” är en mycket flitig brevskrivare och han berättar att han titt som tätt hamnar i slagsmål och konflikter efter att ha intagit rusdrycker. I breven framställer han det ofta som ett äventyr och som lite underhållande, även om han ofta inser att han själv är orsak till många av bråken. Nedan beskriver han en dags festande i närheten av badet och småbåtshamnen Domsand, en bit utanför Bankeryd.
