Att kartlägga det fruktansvärda

”Var icke detta koncentrationsläger månne planlagt och uppbyggt som ett av de samhällen, där herrefolkets slavar även framdeles skulle framleva sina liv som okända produktionsnummer?”

När Gerhard Rundberg kontaktas av Folke Bernadotte i början av 1945 är han stadsläkare i Norrköping. Han antar uppdraget som chefsdelegat för den Röda Kors-delegation av medicinsk personal som ska ingå i räddningsoperationen Vita bussarna. Hans första uppgift är att genomföra en inspektion av koncentrationslägret i Neuengamme.

Den övergripande planen för operationen var att inledningsvis samla alla skandinaviska fångar till ett läger, Neuengamme utanför Hamburg. Svenska Röda Korset skulle ansvara för driften av den skandinaviska delen av lägret och i ett senare steg skulle transporter till Danmark och Sverige genomföras. Inför etableringen av den skandinaviska delen skickas Rundberg till lägret den 7 mars. Rundberg sammanfattar sina erfarenheter i en bok ”Rapport från Neuengamme” som publiceras strax efter hemkomsten till Sverige. I rapporten går Rundberg igenom varje liten detalj om lägret Neuengamme, transporterna och i stort sätt allt han stöter på med en vetenskapsmans noggrannhet. Redan i ett tidigt skede sätter SS käppar i hjulen för Rundberg och tillåter honom inte att besöka lägret. Däremot vill man att både byggmateriel och verktyg skall skickas från Sverige så att de nuvarande lägerfångarna kan bygga den skandinaviska delen. Svenskarna vägrar och istället hänskjuts det till högre instans att förhandla fram tillstånd att ta sig in i lägret. Den 29 mars går Rundberg in i lägret med delar av sin personal och den 30 mars besöker Folke Bernadotte lägret. 

Rundberg skriver: ”Var icke detta koncentrationsläger månne planlagt och uppbyggt som ett av de samhällen, där herrefolkets slavar även framdeles skulle framleva sina liv som okända produktionsnummer?” Vidare beskriver han trängsel, avsaknad av sanitära installationer och grasserande infektioner, tyfus, fläcktyfus och liknande. Maten som serverades beskriver Rundberg som ”icke människovärdig” och undernäring, vitaminbrist och tarmsjukdomar var mycket vanliga. För att kunna få en snabb översiktsbild över lägret skissade Rundberg en karta, som infogas i ”Rapport från Neuengamme”.

År 1945, när de som räddats från koncentrationlägren börjar anlända till Sverige, är Zygmunt Lakocinski lektor vid Lunds universitet. Eftersom han talar polska hjälper han till att tolka för de av de räddade som är polacker. Lakocinski inser vikten av att allt vad de frigivna fångarna har att berätta måste dokumenteras och sparas, bland annat som vittnesmål i rättegångarna i Nürnberg. Tillsammans med historikern Sture Bolin börjar han intervjua överlevare samt samla och arkivera material som tagits med från koncentrationslägren. Innan arbetet avslutas i november 1946 har 500 intervjuer gjorts med de polska överlevare som kommit från lägret Ravensbrück. Verksamheten som finansierades av svenska staten fick namnet Utrikespolitiska institutets polska arbetsgrupp i Lund (ibland även kallat Polska källinstitutet i Lund). Fram till 1995 var arkivet förseglat men finns idag att tillgå digitalt via Lunds universitet. I materialet finns bland annat kartor, ritade av lägerfångar, över ett flertal koncentrationsläger och arbetsläger En av dessa kartor är över koncentrationslägret Auschwitz, såsom Stefan Kotliński kom ihåg det när han intervjuades i Sverige och en karta över Ravensbrück, ritad ur minnet av en annan överlevare. (Se bilderna ovan).