Cyperninsatsen hade något missvisande ett rykte om sig som ”semesterbataljonen”. Det var visserligen sant att insatsen hade lugnare perioder men stundtals var konflikten intensiv och vid flera tidpunkter hamnade svenska soldater mitt i korselden. Särskilt intensivt blev det bland annat under 1967 och under den turkiska invasionen 1974 men även mindre, men återkommande, incidenter underströk vikten av en kontinuerlig fredsbevarande närvaro. Fram till invasionen 1974 var både turk- och grekcypriotiska byar och städer utspridda över ön. Både polis och militär arbetade nära lokalbefolkningen där de två etniciteterna ofta delade samma närmiljö. Konflikter var dock vanliga mellan byarna och FN blev ofta inkopplade för att medla lokalt mellan parterna.
Bild 1 (foto: Åke Ohlsson, 1964)
Vid ett tillfälle kontaktades den svenska civilpolisen, SWEDCIVPOL, efter att en grekcypriotisk kvinna och hennes getflock hade försvunnit. Det visade sig att kvinnan och getterna hade kidnappats av en grannby och anledningen till kidnappningen misstänktes vara en ekonomisk tvist, där getterna varit tänkta att hållas som lösen. På bilden ser vi en cypriotisk pojke som tittar in i kameran medans byborna diskuterar med FN-soldater i bakgrunden.
Bild 2 (foto: Folke Schippel, 1974)
Med invasionen 1974 följde tvångsförflyttning. Grekcyprioter tvingades söder ut och turkcyprioterna fick fly norrut. FN fick satta upp tältläger för att hjälpa hemlösa flyktingar. Den geografiska uppdelningen på ön kvarstår än idag och hindrar fortfarande många från att återvända till de platser de ursprungligen kommer från. På bilden ser vi ett grekcypriotiskt tältläger söder om buffertzonen.