Efter sommaren i Paphos ertappades två svenska soldater med att smuggla vapen till den turkcypriotiska sidan. Incidenten skakade den svenska FN-styrkan och ledde till att båda parterna i området tappade förtroendet för den svenska bataljonen. Som resultat av förtroendekrisen fick hela den svenska styrkan byta plats med den irländska bataljonen, i Famagusta, på andra sidan ön. I Famagusta blev sedan svenskarna kvar fram till 1978 då man av organisatoriska skäl bytte till distriktet Larnaca/Nicosia.
Bild 1 (foto: Arne Jönsson, 1964)
Användandet av Karosseripansarbilar, eller ”de vita elefanterna” som de också kallades, var omtvistat. FN:s säkerhetsråd ansåg att det var provocerande att använda pansrade fordon i ett fredsbevarande uppdrag. Den förste svenske bataljonschefen, Överste Jonas Waern, med erfarenheter från Kongo, insisterade dock på användandet av KP-bilarna på Cypern. På bilden ser vi tre svenska FN-soldaterna som tar en paus i arbetet och lutar sig mot sin KP-bil. De kisar mot solen och äter jordgubbar som de antagligen köpt av lokalbefolkningen.
Bild 2 (foto: Tommy Nilsson)
Den Cypriotiska solen visade sig vara bra mycket starkare än man var van vid från Sverige. Den ljusa svenska huden manifesterade ofta detta tydligt, vilket också föranledde att nyanlända svenskar ofta kallades för ”pinky” av de som redan hade tillbringat en tid på ön. Här ser vi en svensk civilpolis på uppdrag i Paphos med solskydd på näsa och ögonbryn.